... så är jag tillbaka på mitt älskade gym. Jag har inte satt min fot där sedans jag drabbades av influensan då för flera veckor sen (säkert snart gått 2 månader). Men igår lyckades jag äntligen komma dit, sambon och jag hade bestämt oss att "på tisdag, då SKA vi gå till gymmet" och det gjorde vi. Vad som var ännu mer fantastiskt var nog hur vi tog ut oss sådär löjligt mycket att svetten rann och pulsen steg. Jag får alltid ett sånt där knäppt leende på läpparna varje gång jag ställer mig på ett löpband (vilket var gårdagens uppvärmning) men oj så skönt det är att känna endorfinerna bubbla upp i kroppen. Kände igår hur beroende jag egentligen är av träningen och idag njuter jag av den träningsvärk jag känner i kroppen samtidigt som jag längtar till morgondagen. Vi bestämde redan på gymmet nästa gång vi skulle gå tillbaka och ingen av oss ville vänta längre än 2 dagar.
Hur känner ni med gymmet eller träningen - är ni igång eller är ni nöjda som ni har det? Finns det någon annan som kanske funderar på att damma av träningsdojjorna och ge sig ut och iväg, kanske utnyttja det däringa gymkortet som bara ligger och skräpar? Bara gör det då - för du kommer inte ångra dig! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar