Luwak kaffe - Bali

En av alla saker pappa och jag gjorde under vår resa till Bali var att besöka ett kaffeplantage. Just denna specialiserade sig på Luwak kaffe. Det innebär att djuret Luwak äter bönan och sedan efter den kommer ut på andra ändan samlas det in och efter en viss process är det en otroligt fin kaffeböna som uppstår genom detta. Just i samma veva som vi var där hade jag läst mycket om en liknande process med ett annat djur (kommer just nu inte ihåg vart) där djuren fångades in och hölls under hemska förhållanden. Detta ledde till att jag frågade just hur de samlade in bönorna. Fick veta att dessa djur ska vara svåra att hitta och att man går ut på morgonen och samlar in det man är ute efter då Luwak är ett nattdjur. Jag hoppas detta var sant och att de inte gömmer burar med de fina djuren så att inte turister som vi ska se dem. Oavsett så hade de några burar med exempel av djuren som enligt dem själva släpps ut efter ett tag för att bytas ut mot nya, allt för att de inte ska vara fångade för länge. (Inser i skrivande stund att jag känner mig lite korkad som litade på detta, men men, inte mycket jag kan göra åt nu, bara hoppas att det stämde.)

Efter att ha visats förbi "Luwakerna" och alla kaffeplantor, fick vi komma ner till ett litet område där vi kunde se processen av hur de tillverkar sitt kaffe. Därefter fick vi även provsmaka deras te/socker-blandingar, kaffepulverblandingar och för en liten slant fick vi även lite Luwak-kaffe. Varken pappa eller jag dricker egentligen kaffe men det blev ändå kul att provsmaka och testa oss fram till vad som möjligtvis skulle vara gott. Det enda var att alla de gratisprover man fick testa var otroligt söta i smaken. De var färdiga pulverblandningar, så man kunde inte själv styra sötheten. I slutändan köpte jag med mig vaniljkaffe till syrran samt kokoskaffe och ingefärste till mig själv. I slutändan var det riktigt kul att få se hela processen av hur kaffet görs. Det är trots allt sådana här saker där man ser hur saker görs i ett främmande land som kan vara bland de intressantare och detta var bara en av många stopp på vägen under våra heldagsutflykt med egen chaufför. En otroligt kul dag!

/Gabriella - längtar tillbaks till värmen men förbereder sig för en dag ute i den friska Stockholmssolen

27/12-2013 Teide Teneriffa

Godmorgon - då var det måndag och ny vecka! Jag sa ju att jag skulle berätta nått för er och det tänkte jag kunde vara passande nu. Som ni nog vet jag på Teneriffa under 14 dagar över jul och fram till nyår med min prins och hans familj. Väl där spenderades dagarna mest på stranden eller vid poolen och med en konstant proppmätt mage. Livet var helt enkelt superskönt. 

En dag tog Patrik och jag en utflykt för att åka upp till Teide. Vi tog en guidad tur med buss upp längs med vulkanen och på 2500 meters höjd fick vi kliva ur i den 11-gradiga "värmen" för att stå i kö för linbanan som skulle ta oss ända upp. 

När vi väl åkt de sista 1000 metrarna upp och nästan var framme vid toppen var det dags att kliva ut i den svala men härligt solvärmda luften. Där uppe tog jag ganska snabbt över kameran och började fota som en galning - som vanligt! Efter en stund kom en dam fram och frågade om vi ville ha en bild på oss tillsammans, hon hade hört att vi var från Sverige och ville se till att även vi fick en bild på oss tillsammans. Alltid dessa vänliga människor när man är ute och reser! 

När de efter en stunds småpratande försvunnit fortsatte jag att fota på och njuta av utsikten genom att fånga den. Det som händer sedan är något som för alltid kommer finnas starkt förankrat i mitt hjärta! Om ni nu kunde känna min puls just nu - varje gång jag tänker tillbaka på just detta ögonblick är det som om jag är tillbaka med hjärtat i halsgropen och en sorts lyckopanik i kroppen. I detta ögonblick fick jag nämligen en knackning i sidan, jag tar ner kameran och vänder mig om för att mötas av min prins, ståendes på ett knä med en guldring i sin högra hand, här uppe på vulkanen Teide. En miljon tankar rusar genom huvudet och jag minns inte riktigt vad som sägs. Min älskade prins Patrik säger dock mitt fulla namn följt av: "min bästa vän, min klippa, vill du gifta dig med mig?" Jag minns varje andningspaus han gör när han uttalar orden även om det är som i ett virrvarr alltsammans. Jag ska sedan ha svarat lite klassiskt "Ja, självklart dummer!" Vilket ungefär är oss i ett nötskal.

När detta hänt förstår jag plötsligt vad Patriks ovanligt nervösa höjdskräck berodde på och det faktum att han bad oss flytta oss en bit bort och kolla utsikten därifrån. Det var så mycket som plötsligt blev tydligt för mig. Efteråt var det som bytta roller, nu var det jag som ville att vi bara skulle stå stilla ett tag och njuta av utsikten, nu var det jag som var skakis och han som var alldeles lugn och sansad. Det var oerhört många känslor som vällde över på en gång. Men jag kan sammanfatta det ganska lätt:

Jag är världens lyckligaste tillsammans med min fina Patrik och jag fick den förlovning jag alltid drömt om! <3

Innan flyget mot värmens land - resfeber

Då tänkte jag börja min berättelse om Singapore och hur det varit och förhoppningsvis lyckas hålla lågan uppe för att komma in här och berätta för om min tid här och hur jag spenderar mina dagar. Till att börja med kan ju berätta om hur det var för mig dagarna som ledde fram till flygresan hit.

 

Veckorna innan resan hade jag länge velat fram och tillbaka över om det hade varit bäst för mig att landa själv i ett främmande land och tvingas till nya möten eller om det faktum att en av mina bästa vänner följde med var det bästa. Av någon anledning grubblade min hjärna över detta onödigt mycket då jag tillslut, precis som jag egentligen visste, landade i att det ju var helt FANTASTISKT att en av mina bästa vänner skulle följa med mig ändå till Singapore och faktiskt ha semester här i hela 16 dagar. Liksom, hur många vänner gör det? Jag kan ju säga som såhär att vi har haft så gaaalet kul och Carro har peppat mig att göra så otroligt mycket saker som jag kanske annars inte vågat. Men mer om galna upptåg sen!

 

Dagarna innan en resa till ett främmande land på andra sidan jorden där man ska bo i hela 4 månader så kan man ju kanske tänka sig att väskan skulle vara packad i god tid. I mitt fall var det inte så.. Jag visste inte alls hur jag skulle packa för så lång tid att jag helt enkelt inte packade något alls. Två kvällar innan bestämde jag mig för att skriva en packlista och bara köra på den. Dagen innan avfärd började jag äntligen packa och tillslut efter lite bortsortering pga övervikt i mitt bagage lyckades jag stänga min gula följeslagare.

 

Ska jag vara ärlig så var det jobbigaste inför resan tanken på att inte få sova jämte min älskade prins på flera långa veckor. Sista två nätterna kunde jag knappt sova och låg mest vaken och försökte njuta av att fortfarande vara hemma i min sköna säng. Sista natten var det definitivt ingen sömn men vad gör väl det när man ska vara åka till flygplatsen strax efter 6 på morgonen?

 

Morgon för avfärd var det bara att packa in väskan i bilen och säga hejdå till Stockholm. Älskling körde och vi hämtade upp Carro på vägen mot flygplatsen. Väl framme vid Arlanda blev det långt och jobbigt kramande och hejdåsägande till älskling innan vi vinkade av varandra.

 

 

 

Där tog vi våra första steg mot äventyret i Singapore. Carros skulle vara i 16 dagar och mitt kommer hålla på i totalt 4 månader. Efter en frukost på Starbucks satte vi oss tillslut förväntansfulla och något nervösa på planet som skulle ta oss mot nya fantastiska äventyr!

 

 

 

Singapore ensam i höst kanske vore nått ändå?

Hej, då var jag här igen!

 

Detta med att skriva kontinuerligt går sådär just nu men det finns en, eller egentligen några förklaringar till varför. Har det senaste haft väldigt mycket att tänka över och har väl egentligen fortfarande det. Det jag senast checkat av från min ångestfyllda lista är att jag äntligen sa upp min lägenhet igår. Nu är det med andra ord verklighet att jag och min prins flyttar ihop i april! Utöver det har andra saker med skola, jobb och kören fixats. Men mitt absolut största grubbel just nu är angående utlandsstudier.

 

Jag har varit inställd på att ansöka om att åka till Sheffield i höst. Men nyligen blev siktet lite förändrat och plötsligt var det Singapore som jag såg i kikaren istället. De har ett antal platser och eventuellt ansöker en kompis också. Men dels så är chansen inte fullt stor att vi båda får en plats samtidigt som hon är osäker på om hon verkligen vill åka utomlands och plugga i höst. Så dilemmat för mig blir, åker jag själv i så fall?

 

(Reslasten till Uppsala i januari 2010)

 

Nästa bekymmer är ju då hur mycket jag kommer dö av att inte se min prins? Visst jag vet att jag fixar det men jag kan ärligt säga att det i början skulle bli några tårfyllda nätter. Så blir det efter nästa 5 år tillsammans. Dock har vi haft långdistansförhållande i början, även om det känns avlägset nu.

Då börjar min hjärna grubbla vidare på "tänk om när jag flyger, så kraschar planet så har jag inte en vän i världen med mig att hålla om". My mind works in mysterious ways. Finns inte alltid en logik i hur jag tänker. Men hela tiden när jag funderar så vet jag att jag skullefixa alltihop, den långa resan och vistelsen i Singapore om jag nu skulle få en av de åtråvärda platserna! Jag kan om jag vill!

 

(Hur kan man inte fascineras av denna stad?)



 

Ju mer jag läser på om landet och dess utbytesstudenter och reseberättelser så får jag verkligen ett sug till att åka. Värmen, (om än något onödigt fuktigt,) den billiga maten och chansen att uppleva en helt nu kultur. Singapore i höst kanske vore något ändå även om min vän inte följer med?

 

 

Är det någon som varit i Singapore, eller som är där eller som till och med är där nu eller som bara allmänt tycker något om utlandsstudier snälla hör av er för jag skulle verkligen uppskatta vad ni kan tänkas ha att säga! :)

 

 

/Gabriella